Magic City Södermalm

Hej!

Jag är lite sen med inlägget, men här kommer det i alla fall :)

Ja, det ska såklart handla om dagen då hela läktaren reste sig.

Det var den 13:e November.

Hammarby - Helsingborg

Dags för nationalsången

Hammarby Hammarby Hammarby Hammarby Hammarby Hammarby Hammarby-y Hammar-hammar-Hammarby.

Man kan sammanfatta det så här. Hammarby visade än en gång vilka som regerar på läktaren. Passionen finns på Söder.

Till matchen då. Det var en riktigt inspirerande match att spela och det märkes på planen. HeIF spelade stora delar av matchen med en massiv press men när Daniel Stålhammar blåste för halvtid stod matchresultatet på 0-0. Landslagsutagne Alexander Gerndt lyckades inte ådstakomma någonting och att en viss Johannes Hopf lyckades rädda precis allting pressade Helsingborg.

I andra halvlek märkte man att ju längre matchen led vågade Helsingborg mindre och mindre framåt. Hammarby fick också läget som kunde ha skapat ett massivt firande på Norra, Södra, Östra och västra läktaren på Söderstadion. Det var Sebastian Castro-Tello som fick läget men brände det, lite mer kyla hade betytt mål.

I stället lyckades HeIF knipa till sig segern i den 80:e matcheminuten efter att Rasmus Jönsson slagit in en retur från storspelande Johannes Hopf.

Ett enormt firande uteblev men Lördagen den 13:e November visade alla vi bajare, att svensk fotboll lever i allra hösta grad.

ALLSVENSKAN BEHÖVER BAJEN - BAJEN BEHÖVER INTE ALLSVENSKAN!